Det började med en övertygelse

För 40 år sedan grundades Octapharma för att tillhandahålla ett säkrare faktorkoncentrat för behandling av blödarsjuka patienter. Under fyra decennier har nu Octapharma växt till ett globalt företag, fortfarande med samma övertygelse och vision - att hitta nya lösningar som förbättrar människors hälsa och liv. 

Vi backar bandet och börjar historien ännu längre tillbaka.

Förbättringen av behandlingen för hemofilipatienter började redan 1964 när Dr Judith Pool, vid den tiden forskare vid Stanford University, utvecklade en metod att framställa kryoprecipitat från en enskild blodgivares plasma i en vanlig blodbank. Innan dess kunde patienter med hemofili få transfusioner av färskt helblod eller färskfrusen plasma på sjukhus. Kryoprecipitat från enskilda blodgivare blev snart allmänt tillgängligt för patienter med hemofili.

Framstegen med kryoprecipitat väckte stort intresse för plasmabaserade behandlingar och en handfull bolag var snabba med att kommersialisera denna nya möjlighet. Utvecklingen av kommersiella fraktioneringstekniker under 60- och 70-talet ledde till produktion av frystorkat faktorkoncentrat, som omedelbart höjde den saknade koagulationsfaktorn till normala nivåer och som patienterna kunde ta med på resor och administrera själva. För första gången kunde patienter med hemofili behandlas före en blödning (profylaktiskt) och minska risken för blödning med åtföljande ledskada.

Ett partnerskap föds

Det var på Baxters Travenol Laboratories som Wolfgang Marguerres och Robert Taubs vägar först korsades. ”Det var där jag började intressera mig för medicin och plasmabaserad vård”, minns Robert, som började på Travenol 1973. 1975 kom Wolfgang till företaget och Robert gick över till den verksamhet med plasmaderivat som Wolfgang ansvarade för. Under dessa första år byggde de två unga cheferna en varaktig relation baserad på tillit och ömsesidig respekt.

Deras karriärer blev allt mer sammanflätade. När Wolfgang lämnade Baxter 1978 för att gå vidare till befattningen som senior vice verkställande direktör på den franska kosmetikjätten Revlon med ansvar för plasmadivisionen, följde Robert efter ett år senare. Han blev då direktör för det tyska dotterbolaget och kom därmed att återigen rapportera till och samarbeta nära med Wolfgang.

En framväxande hälsokris för patienter med hemofili

Faktor VIII-koncentraten hade gett patienter med hemofili nytt hopp, men med dem följde också ett nytt gissel: hepatit. Faktorkoncentraten tillverkades från pooler med blod från upp till 40 000 donatorer. På den tiden var det ännu inte möjligt att screena och virustesta blodgivare och tekniker för inaktivering och oskadliggörande av virus var ännu inte heller ett led i tillverkningsprocessen. 

1980 hade nästan alla patienter som behandlades med faktorkoncentrat som faktor VIII exponerats för hepatit. Man tror att alla som använde faktorkoncentrat före 1985 exponerades för hepatit C och att de flesta av dessa patienter infekterades med viruset. Inte förrän 1990 infördes testning för exempelvis hepatit C.

Mot slutet av 1980 började man i USA se en ny blodburen sjukdom – förvärvat immunbristsyndrom (aids). 1982 fanns det ännu inga direkta belägg för att aids var smittsamt eller överfördes via blod. Inget smittämne hittades och det fanns inga tester för att screena potentiellt smittade personer. 1982 rapporterades det första dödsfallet i USA hos en aidssmittad hemofilipatient och den första varningen om risken att smittas med aids via kontaminerade blodprodukter publicerades. Detta följdes 1983 av andra varningar i The Lancet och från WHO om att patienter med hemofili borde varnas för farorna.

Call to action: Ett brådskande behov av virusinaktivering

Wolfgang och Robert förstod snabbt omfattningen av det som hände patienterna med hemofili. Varje dag smittades patienter med hepatit och hiv.

​​​​​​​När de ställdes inför denna grymma verklighet bestämde de sig för att snabbt sätta igång med arbetet att hitta en teknik som kunde oskadliggöra dessa olika patogener.

Från frö till idé

Under tiden på Revlon utverkade Wolfgang 1981 beslutet att skicka iväg Robert för MBA-studier vid Insead, där Wolfgang själv hade avlagt sin MBA 1972. I arbetet med en MBA-modul skrev Robert 1982 en femsidig översikt över en affärsmodell som skulle bli den första skissen till Octapharma.

1983 hade de båda männen kommit fram till samma slutsats: de ville inte längre slösa sin tid och kraft på att arbeta i stora företag.

Octapharma föds

Robert och Wolfgang beslutade att slå sig ihop och den 2 juni 1983 grundade de sitt företag, som de gav namnet Octapharma – med en blinkning åt faktor VIII – i Schweiz. De två entreprenörerna hade också blivit allt mer medvetna om det växande behovet av innovation inom plasmaindustrin.

Under ett samtal med en hematologvän i Paris fick de höra talas om forskning som utfördes vid New York Blood Center (NYBC). ”Vi trodde att solvent-detergentmetoden (SD) skulle kunna vara en mycket elegant virusinaktiveringsmetod för lipidhöljeförsedda virus som hepatit och hiv”, minns Robert. ”SD-metoden går ut på att bryta ned lipidhöljet med lösningsmedlet och inaktivera viruset med detergenten utan att processen påverkar FVIII-proteinets biologiska egenskaper”.

Lansering av teamet

Eftersom de insåg det akuta medicinska behovet av virusinaktiverat faktorkoncentrat för patienter med hemofili bestämde sig Robert och Wolfgang för att investera och samarbeta med forskarteamet på NYBC (däribland dr Bernard Horowitz, dr Richard Bonomo och dr Alfred Prince). Insikten om SD-metodens stora potential att leverera virussäkra faktorkoncentrat fick Robert och Wolfgang att köpa en licens att använda SD-metoden från NYBC.

Samtidigt anställde de Octapharmas första heltidsanställde: Andy Smith, en proteinkemist, som arbetade på Revlons fraktioneringsanläggning i Illinois. Andy skickades snabbt till NYBC för att studera SD-metoden i syfte att ytterligare förbättra och skala upp den för kommersiell produktion. Andy kommer ihåg det ögonblick då de kunde testa SD-metoden: ”Vi fick ett prov med hiv-virus. Med viss ångest tog vi in det till NYBC:s labb för att testa om SD-metoden kunde inaktivera det. Och glädjen stod högt i tak när vi upptäckte att SD-metoden dödade viruset”, säger han.

”Vi kunde visa att Octapharma hade en process för att döda både hepatit- och hiv-virus och kunde bli det första företaget på marknaden med en virussäker produkt”. Andy, som fortfarande arbetar för Octapharma, flyttade sedan till Paris varifrån han varje vecka pendlade till tyska Röda Korsets laboratorium i Haagen för att vidareutveckla sin modifierade SD-metod i kommersiell skala.

De första stegen i tillverkningen

Beväpnade med en licens för SD-metoden och Andys tillverkningsprocess och know-how började Octapharma samarbeta med olika europeiska plasmafraktioneringsföretag. Mot att ge tillgång till SD-metoden och know how, fick Octapharma i gengäld en viss volym av det virusinaktiverade FVIII-koncentratet på kontraktsbasis. 1985, bara 2 år efter att Octapharma grundades med inget annat än en dröm om att skapa säkrare produkter för patienterna, blev det första virusinaktiverade FVIII-koncentratet tillverkat med SD-metoden tillgängligt för patienter med hemofili. Wolfgang och Robert hade lyckats i sin strävan att tillhandahålla den säkra och effektiva produkt som blödarsjuka förtjänade.

Ungefär 40 år senare är SD-metoden – som initialt utvecklades av NYBC och sedan förfinades och finslipades av Andy Smith och Octapharma – fortfarande den guldstandard som används av plasmafraktioneringsindustrin för att säkra produkterna mot höginfektiösa lipidhöljeförsedda virus, t.ex. hepatit B och C, hiv-1/2, samt nyare virus som West Nile-virus, Chikungunya-virus, ebolavirus, SARS-CoV-2 och många andra.

De första åren var utmanande. Wolfgang minns: ”Vi började med ingenting och var tvungna att jobba hårt för att få företaget att lyfta. I början hade jag bara ett skrivbord, samma skrivbord som jag idag fortfarande arbetar vid, och inte mycket mer”.

Men hårt arbete och långa dagar och nätter lönade sig. Octapharma växte stadigt och 1989 köpte vi vår första fraktioneringsanläggning i Wien. ”Därmed förvandlades företaget”, säger Wolfgang, ”från att vara ett 12-personersföretag till att plötsligt ha 150 anställda och en egen produktionsanläggning som gjorde att vi kunde fortsätta arbetet med att förbättra och utveckla nya plasmabaserade läkemedel för patienter”.

1995, efter mer än ett decenniums samarbete med att bygga upp företaget från ingenting, skiljdes Octapharmas två grundare åt och Robert gick med på att sälja sin andel i Octapharma till Wolfgang. Robert fortsatte att ha stora framgångar i sina olika satsningar, däribland med företaget Omrix Biopharmaceuticals, som han sålde till Johnson & Johnson 2008. År 1995 hade Octapharma en årlig omsättning på 100 miljoner euro och var trots många utmaningar på väg mot en långsiktigt stabil och fortsatt tillväxt.

Drivs fortfarande av vår vision ...

Idag har företaget fem produktionsanläggningar i Europa och får större delen av den egna plasman från över 190 plasmagivningscenter i USA och Tyskland. Octapharma har en bred portfölj med 13 läkemedel för våra tre terapiområden, immunterapi, hematologi och intensivvård, och har mer än 12 000 anställda världen över. Octapharma är en av världens största tillverkare av humanproteiner och tillhandahåller årligen läkemedel till hundratusentals patienter i över 118 länder.

”När jag 1983 startade det här företaget tillsammans med min affärspartner Robert Taub kunde vi aldrig föreställa oss att Octapharma skulle nå så otroliga och varaktiga framgångar”, berättar Wolfgang.

”Det började med en övertygelse om att vi kunde ge hemofilipatienter ett säkrare FVII-koncentrat med högre kvalitet”, säger Wolfgang, som cirka 40 år senare fortfarande är styrelseordförande och VD för Octapharma.

”Idag drivs vi av visionen att tillhandahålla nya hälsolösningar som förbättrar människors liv, och vi fortsätter att hitta nya sätt att hjälpa människor med livsförändrande medicinska tillstånd och att utveckla vår verksamhet ytterligare. Vi är lika fast beslutna som någonsin att fortsätta att förbättras och växa, så att vi kan erbjuda våra läkemedel till ännu fler patienter över hela världen".